någonting jag oroar mig för.








Men kära nån vad oroar jag mig inte för?
Det ligger i min natur att oroa mig, jag har alltid haft prestationsångest och varit sjukt nervös för allt nytt!
Att det sedan uppdagats panikångest i min lilla skalle har inte hjälpt mycket.
Jag tackar ödmjukast att det finns hjälp, samtal och medicin.
Jag har mycket mer självförtroende och ett feel good mode nu, en sådan jobbig sak som att ringa ett telefonsamtal är inte det minsta jobbigt längre!

Jag oroar mig för mig själv, hur min framtid skall se ut. Var jag tillslut kommer landa och om jag någonsin kommer våga mig ut ur min trygghetszoon, det är jag livrädd för. Livrädd.

Något jag inte oroar mig för är mitt yttre, det är alltid så jag har visat vem jag är, eller vem jag vill vara för dagen. Min personlighet gör sig bäst fäce to face, det är då jag är ett vinnande koncept. Det är något som aldrig skrämt mig, jag vet hur jag skall visa upp mig för att imponera bäst på tillexempel arbetsgivare. Leende, ögontontakt och självförtroande, en enorm förmåga att verka extremt social och proffesionell.











2 sidor av mig.