Med tanke på omständigheterna, så mår jag bra.



Morfar hade varit dålig i ett år nu och sista tiden efter nyår så blev det bara sämre och sämre.
Sista veckan nu så har han varit jättedålig och dom ringde och sa att det inte fans något mer att göra, att det nu bara var att vänta.
Det som gör ondast är att se min mamma så ledsen, min starka underbara mamma.
Det är hon som tagit hand om allt, kört hit och dit och suttit och väntat och fixat allt och sista tiden har tagit så mycket på hennes krafter, sista veckan har hon varit så ledsen.
När dom ringde igår och talade om att det nu var nära så drog min mamma en lättnades suck.
när mormor och mamma kom fram så hade han redan somnat in, runt halv 1 igår så dog min morfar.
Det är klart att jag är ledsen, men jag tycker inte att det som hänt är hemskt.
Det som som sagt gjort ondast är att se mamma så ledsen, men när hon kom hem igår och fick gråtit ut lite så tyckte hon att det var skönt efter att ha varit tvungen att sköta allt, min morbror har knappt varit delaktig alls.
Nu är allt över, efter ett års tid så är allt över nu och mamma är så lättad.
Mormor vet jag inte riktit hur hon mår för min mormor visar aldrig några kännslor, det är sån hon är, allt är bra jämt men det är klart att hon är ledsen också men förmodligen mest lättad, som mamma.
Jag grät ju, som vanligt, men inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra, jag tror att mina tårar efter ett års gråtande och oroligheter är slut.
Senaste halvåret så har jag varit rädd varje dag att telefonen skall ringa och dom skall säga att morfar dött, jag har varit livrädd i 6 månader.
Mina tårar är slut för tillfället men när det blir begravning så kommer det väl slå mig mer antar jag, jag kommer förmodligen gråta mest av alla men det är så jag är, jag är otrolig känslig när det gäller min familj och gråter när någon i min familj är ledsen, jag gråter för att det är så jag uttrycker mina känslor.

Det kommer hållas en borgerlig bergavning, varken mormor och morfar eller min egen familj är med i svenska kyrkan, vi är verkligen inte religiösa för 5 öre.
Jag vet inte hur det går till på brgravningar och jag vet verkligen inte hur det går till på en icke-kyrklig begravning. Jag har aldrig varit på någon, när min farfar dog så var jag liten och fick inte vara med så vi får väl se hur det blir. Mamma och mormor skall till begravningsbyrån idag och jag gissar att det blir begravning om en sisådär 2-3 veckor, det brukar vara så tror jag.




Så jag mår bra, ingen behöver vara orilig och ingen behöver dalta, det är det värsta jag vet.
Jag vet att alla bara menar väl, det förstår jag och det är jag otroligt tacksam för, men ingen behöver oroa sig, jag mår bra.