Hej.

Med skamm i rösten trevar jag mig tillbaka, långsamt och trevande, är jag välkommen tillbaka?
Utan ett ord tog jag avstånd, tvärt och abrupt så blev det tyst, är jag välkommen tillbaka?
Eller är ni förbannade, arga på mig för att jag inte förklarat vad som försigått, för att jag inte kom tillbaka på en lång, lång tid?
Jag kan inte förklara, inte för alla, jag kan säga att jag har mått dåligt, sämre än jag någonsin gjort innan, jag kan även säga att jag mår bättre nu, jag är på bättringsvägen med lite skakiga knän men med blicken höjd och tjusig hållning.
Jag tackar er för att ni hållit fast vid mig, trost min isande tystnad, då och då har jag trillat in här och sett att ni fortfarande kikar in, det gjädjer mig, men gör mig ledsen att jag inte kunnat leva upp till vad ni hoppas på. Jag har börjat skriva, men tystnat. Det är inte värt det om jag inte är stark, men jag tror bestämt att jag är stark nog nu så jag tar mig i kragen och bestämmer mig att blogga för er, inte längre för mig själv, utan för oss..

Är jag välkommen tillbaka?







på egna ben.